Bedömningar

• Avel & unga djur

  Avvänjningsålder

  För godkänt: Tacka och lamm får gå tillsammans minst åtta veckor.

  Tackor och lamm formar tidigt ett starkt band mellan sig. Men när fåren hålls för mjölkproduktion skiljs lammen från tackan tidigt, så att djurhållaren ska kunna mjölka tackan. Lammen från mjölkproduktionen föds upp för slakt och får då mjölkersättning i stället för att dia tackan. För tidig avvänjning av lamm kan leda till att de utvecklar onormala beteenden som att suga på andra lamm. Om lammen får gå med sina mammor kommer de successivt att ströva längre och längre ifrån dem. Efter ca 100 dagar, beroende på ras, minskar tackans mjölk och lammen är mer självständiga. Förutom att lammen får dia lär tackorna dem även att beta och vilka sorters gräs och örter som är ätbara. Vissa studier har visat att tackor fortfarande har social kontakt med sina lamm när lammen är över två år, lammen är dock inte längre beroende av tackorna då. Åtta veckor är ingen optimal tid för avvänjning, utan det bästa för både lamm och tacka är att själva kunna styra avvänjningen och att den sker successivt.

  Sverige: Det finns ingen regel om när lamm och tacka får skiljas åt.
  Island: Det finns ingen regel om när lamm och tacka får skiljas åt.
  Nya Zeeland: Det finns ingen regel om när lamm och tacka får skiljas åt.
  Australien: Det finns ingen regel om när lamm och tacka får skiljas åt.
  Kina: Regler saknas.

• Foder och berikning

  Bete och utevistelse

  För godkänt: Alla får ges tillgång till utevistelse året runt, samt bete under betesperioden.

  Får är idisslare och anpassade till att röra sig över stora ytor under dagarna. De föredrar att äta och flytta sig på betet under dagarna och ligger mer stilla på nätterna. Detta är ett sätt att undvika att bli upptäckta av rovdjur. Studier visar att fåren väljer att vara ute om de ges möjlighet till säkra och väderskyddade områden, i stället för att vara inomhus. I Sverige ska får hållas ute under en period av betessäsongen 1 maj-15 oktober. Hur länge varierar mellan två och fyra månader beroende på var i Sverige fåren hålls. Ett undantag är dock att djur som anmälts till slakt senast den 15 juni inte behöver hållas på bete. Detta innebär att lamm som fötts under höst och vinter inte behöver släppas ut på bete.

  Sverige: Krav på bete under betessäsongen.
  Island: Alla djur ska ha tillgång till bete i minst 12 veckor under tiden 1 maj- 30 september.
  Nya Zeeland: Inga regler om hur och när djuren ska vara ute.
  Australien: Inga regler om hur och när djuren ska vara ute.
  Kina: Regler saknas.

  Fri tillgång till grovfoder

  För godkänt: Alla får har fri tillgång till grovfoder.
  Får är gräs- och örtätare och ägnar upp till åtta timmar om dagen åt att beta och nästan lika mycket tid åt att idissla. Den naturliga födan för får är gräs och örter och om djuren i stället får kraftfoder eller inte ges tillräckligt med grovfoder fungerar inte matsmältningen som den ska.

  Sverige: Inget krav på fri tillgång till grovfoder.
  Island: Inget krav på fri tillgång till grovfoder.
  Nya Zeeland: Inget krav på fri tillgång till grovfoder.
  Australien: Inget krav på fri tillgång till grovfoder.
  Kina: Regler saknas.

• Inhysning

  Helt golv

  För godkänt: Alla får har tillgång till en hel liggyta.

  Gödseldränerande golv (spaltgolv) har smala mellanrum som gör att gödsel kan pressas igenom när djuren trampar ner det. Golvet är till för att förbättra hygienen och gör att djurhållaren behöver mocka mindre. Att endast ha spaltgolv att ligga på är obekvämt för djuren och de djur som hålls på helspalt har sämre hälsa än de som har ett helt golv att ligga på. Studier har visat att djuren själva väljer bort att ligga på spalt om de har möjlighet.

  Sverige: Djurens liggyta får inte bestå av gödseldränerande golv.
  Island: Helt spaltgolv är tillåtet.
  Nya Zeeland: Helt spaltgolv tillåtet.
  Australien: Helt spaltgolv tillåtet.
  Kina: Regler saknas.

  Lösdrift och utrymme

  För godkänt: Fåren hålls lösgående och enligt minst samma utrymmeskrav som i det svenska regelverket.

  Får behöver gott om utrymme för att kunna röra på sig och ligga ner. Djur behöver utrymme, dels för att få sina naturliga rörelsebehov tillfredsställda, men även för att hålla sig friska. Även domesticerade får har behov av att ströva över stora ytor, söka föda och beta. När får hålls i små utrymmen ökar deras stressnivåer och de försöker hålla avstånd till de andra djuren. Därför ska får ha tillräckligt med utrymme så att alla djur kan ligga ner samtidigt.

  Sverige: 0,85-1,4 m2 beroende på vikt och dräktighet. 1,9 m2 för tacka med lamm.
  Island: 0,2 m2-0,7 m2 beroende på vikt. 1 m2 för tacka med lamm.
  Nya Zeeland: Inga måttkrav finns.
  Australien: Rekommendationer finns, men de är inte bindande.
  Kina: Regler saknas.

• Hälsa och stympning

  Daglig tillsyn

  För godkänt: Fåren ses till minst en gång per dag. Sjuka och unga djur oftare.

  För att säkerställa att djuren mår bra ska de ses till regelbundet. I Sverige finns krav på daglig tillsyn av varje djur. Det innebär också att djurhållaren ska ge djuren vård om de är skadade eller sjuka, samt se till att de har foder och vatten och inte riskerar att skadas av till exempelvis rovdjur. I vissa andra länder finns inga sådana krav och djuren strövar fritt på stora ytor. Det kan verka idylliskt och det är visserligen bra att djuren får gå fritt och röra sig mycket. Men det förekommer att djur svälter ihjäl, blir sjuka och dör eller skadar sig och lider.

  Sverige: Tillsyn minst en gång per dag. Sjuka och skadade djur ska ses till oftare.
  Island: Inga krav på daglig tillsyn.
  Nya Zeeland: Inga krav på daglig tillsyn.
  Australien: Inga krav på daglig tillsyn.
  Kina: Regler saknas.

  Kastrering

  För godkänt: Kastrering sker med bedövning och smärtstillande.
  I flera av de länder som Sverige importerar fårprodukter från kastreras baggarna genom att en gummiring fästs kring pungen. Ringen hindrar blodflödet och vävnaden i pungen dör. Kastrering görs även med olika typer av verktyg som tänger. Dessa ingrepp är smärtsamma. I Sverige ska kastrering göras av veterinär och under bedövning och får inte göras med gummiringar.

  Sverige: Krav på bedövning, men inte smärtstillande. Kastrering av bagglamm görs dock inte rutinmässigt i Sverige.
  Island: Lokalbedövning ska användas och smärtstillande rekommenderas, men inget krav.
  Nya Zeeland: Smärtstillande eller bedövning ska användas om djuret är över sex månader eller om gummiband används.
  Australien: Inget krav på smärtstillande eller bedövning om fåren är under sex månader gamla.
  Kina: Regler saknas.

  Stympning

  För godkänt: Regelbunden svanskupering utförs inte och mulesing är förbjudet.

  Genom avelsarbete har människan selekterat fram fårraser som ger mycket ull. En sådan ras är merinofår. Under en tid selekterade man fram får med extra hudveck, för att få dem att producera ännu mer ull. Detta har lett till problem då det i hudveck på fårens bakdel förekommer att flugor lägger ägg som sedan kläcks till larver. Larverna i sin tur livnär sig på hud och vävnader på fåren. För att förhindra detta skär man bort delar av huden på fårens bakdel. Detta ingrepp kallas mulesing. Ingreppet utförs på lamm, oftast utan bedövning och smärtstillande och lämnar ett stort öppet sår.

  På vissa fårraser är svansen lång och även här kan det hända att flugor lägger ägg. Därför kuperar man svansen. Det sker oftast genom att en gummiring sätts runt den, vilket leder till att vävnaden dör och svansen ramlar av. Kupering kan även göras med tänger, då svansen klipps av. Detta görs utan bedövning och smärtstillande. Ibland kan dock en svans behöva amputeras om djuret skadat sig.

  Sverige: Ingen regelbunden svanskupering eller annan stympning är tillåten.
  Nya Zeeland: Svanskupering är tillåtet men mulesing är förbjuden.
  Island: Ingen regelbunden svanskupering eller annan stympning är tillåten.
  Kina: Regler saknas.
  Australien: Svanskupering och mulesing är tillåtet och rekommenderas i vissa fall.

  Antibiotikaregler

  För godkänt: Antibiotika används efter veterinärförskrivning och inte i förebyggande syfte. Antibiotikabehandling på gruppnivå sker endast i undantagsfall.

  Antibiotika botar sjukdomar som orsakas av bakterier och är livsviktigt för både djur och människor. Antibiotikaresistens innebär att en bakterie blir resistent mot en viss antibiotika, vilket gör att det läkemedlet inte fungerar. Resistenta bakterier kan smitta mellan djur och människor. Det finns ett samband mellan ökad användning av antibiotika och ökad resistens. En intensiv djurhållning i en dålig miljö med många djur på liten yta leder till en högre antibiotikaanvändning. Det finns alltså ett mycket tydligt förhållande mellan en bra djurmiljö och låg användning av antibiotika. Sverige är tillsammans med Norge och Island de länder som använder minst antibiotika till djur i Europa, medan Spanien, Italien och Cypern använder mest. I stora delar av världen ges antibiotika förebyggande, för att ge högre tillväxt eller förhindra sjukdom, och i många länder ges fortfarande antibiotika på gruppnivå, det vill säga; om ett djur blir sjukt behandlas hela gruppen. Drygt 90 % av all antibiotika till djur ges till djur inom EU ges på gruppnivå, i Sverige är siffran 11 %.

  Sverige: Antibiotika ges sparsamt i Sverige och används inte förebyggande. Cirka 11 % av antibiotikan till djur ges på gruppnivå.
  Island: Antibiotika ska användas sparsamt och inte förebyggande. Cirka 3 % av antibiotikan till djur ges på gruppnivå.
  Nya Zeeland: Har en låg antibiotikaanvändning generellt, men de tillåter viss tillväxtfrämjande antibiotika samt förebyggande och får därmed inte godkänt.
  Australien: Antibiotika ges i tillväxtfrämjande syfte.
  Kina: Regler saknas. Kina är ett av de länder som använder mest antibiotika inom djurproduktionen.

  Klövhälsa

  För godkänt: Klövarna inspekteras regelbundet och verkas vid behov.

  Får har känsliga klövar och löper hög risk att få infektioner och hältor. Klövarna växer ständigt och behöver klippas regelbundet, särskilt om fåren går på ströbäddar eller mjuka gräsvallar och inte på marker där de sliter ner klövarna. Klövarna behöver även kontrolleras noggrant då det är vanligt med klövsjukdomar som klövröta, klövspaltexem och bölder. Flera av sjukdomarna är smittsamma. Om fåren haltar eller om man upptäcker sjukdomar eller skador på klövarna behöver en veterinär undersöka djuren.

  Sverige: Klövarna ska inspekteras regelbundet.
  Island: Klövarna ska skötas.
  Nya Zeeland: Inga regler kring klövhälsa.
  Australien: Rekommendation men inget krav.
  Kina: Reger saknas.

• Slakt och transport

  Transporttid

  För godkänt: Fåren transporteras max åtta timmar till slakteriet.

  Transport är en mycket stor stressfaktor för djur. Miljöfaktorer som kan påverka djuren negativt är värme, kyla, fukt, höga läten och att många djur hålls på en liten yta. Transporter bör ske så sällan och under så kort tid som möjligt. Åtta timmars transport är inte optimalt, utan en relativt lång transport, men allt över åtta timmar är helt oacceptabelt. En längre transport innebär en högre stress för djuren, eftersom de utsätts för exempelvis buller och skakningar under en längre period. Djuren berövas även sina naturliga ät- och liggtider. Får blir dessutom mer känsliga för sjukdomar på grund av den stress de utsätts för vid transport. I vissa andra länder transporteras djuren under i flera dagar och i Europa transporteras får mellan länder och till Mellanöstern för att slaktas. Nya Zeeland upphör 2023 med export till havs av levande djur för men Australien exporterar ett stort antal djur på långa transporter.

  Sverige: Djur till slakt får transporteras max åtta timmar. Vid enstaka undantag kan transporttiden förlängas efter vissa krav.
  Island: Får får inte transporteras mer än 10 timmar.
  Nya Zeeland: Djur till slakt får transporteras mer än åtta timmar.
  Australien: Djur till slakt får transporteras max 48 timmar, men omöjligt att kontrollera då det inte finns krav på dokumentation.
  Kina: Regler saknas.

  Övernattning på slakteri

  För godkänt: Fåren övernattar inte på slakteriet.

  Slakterier är en främmande och stressande miljö för får. Det förekommer ofta höga ljud och stressande hantering. Eftersom får är flyktdjur och många gånger hålls extensivt, det vill säga på stora marker utan särskilt mycket mänsklig kontakt, är miljön på ett slakteri mycket olämplig för dem och de ligger sällan ner och vilar på slakterier.

  Sverige: Övernattning på slakteri är tillåten.
  Island: Övernattning på slakteri är tillåten.
  Nya Zeeland: Övernattning på slakteri är tillåten.
  Australien: Övernattning på slakteri är tillåten.
  Kina: Regler saknas.

  Bedövning innan slakt

  För godkänt: Fåren bedövas innan slakt.

  Djur som slaktas ska bedövas innan avlivning. Bedövning av får görs med bultpistol eller med eltång. Djuren förlorar då omedelbart medvetandet, vilket gör att de inte känner smärta eller ångest. Detta görs innan de avblodas, då de dör. Inom viss religiös slakt är bedövning inte tillåten och därför slaktas djuren utan att bedövas innan. Vid slakt utan bedövning skärs halsen av och det tar lång tid för djuret att förlora medvetandet, i vissa fall kan det ta flera minuter. Detta innebär att djuret upplever långdragen smärta och ångest. Det finns även risk att snittet inte blir korrekt utfört och att djuret därför är vid medvetande och upplever smärta under en längre tid.

  I vissa länder är det tillåtet att slakta utan bedövning på särskilda slakterier av religiösa skäl. Sådant kött behöver inte märkas, vilket innebär att du aldrig ska köpa kött från ett land där obedövad slakt är tillåten.

  Sverige: Alla djur ska bedövas innan slakt.
  Island: Alla djur ska bedövas innan slakt.
  Nya Zeeland: Alla djur ska bedövas innan slakt.
  Australien: Grundkravet är bedövning men undantag för religiös slakt görs.
  Kina: Bedövning rekommenderas, men inget krav.

• Reflektioner & övervägande

  I arbetet med denna guide har vi av nödvändighet varit tvungna att dra vissa gränser. En är att vi utgår från miniminivån på regelverket i respektive land. Vi vet att det finns leverantörer och livsmedelskedjor som ställer högre krav utöver vad regelverket som styr märkningen anger. Det finns också lantbrukare som håller sina djur på ett sätt som går över lagens miniminivå utan att det syns på förpackningen. Vi kan inte bedöma varje enskilt varumärke utan uppmanar alla konsumenter att själv fråga butiken, leverantören eller lantbrukaren om enskilda produkter. Vi tipsar om några frågor nedan.

  I de fall där länder har slagit fast framtida datum för när nya högre djurskyddsregler ska införas kommer vi att uppdatera våra bedömningar när reglerna är införda. Guiden uppdateras en gång/år, så en viss eftersläpning kan finnas.

• Bedömningar & referenser

  Vi har konsulterat flera framstående experter inom djurskydd för granskning av våra kriterier för kött från lamm.

  De har gett värdefulla synpunkter. För de slutgiltiga bedömningarna ansvarar dock endast konsumentguiden Handla djurschysst, som utifrån Djurskyddet Sveriges principprogram och efter att inhämtat expertgruppens tankar självständigt bedömt regelverkens villkor.

  Ett urval av referenserna gällande lammkött

• Köpa ull och skinn? Fråga först om djurskyddet!

  Vill du köpa ull- och skinnprodukter men hittar inte information om hur djuren haft det? Här är djurskyddsfrågorna du kan ställa!

  Frågor om fårs djurskydd att ställa innan köp »