Får är sociala djur. De trivs om de får vara med sin flock och beta stora delar av dagen. Tackan knyter an till sina lamm genom att slicka dem intensivt den första timmen, sedan vill de vara tillsammans med resten av flocken.

Människan domesticerade får för ca 8000 till 11 000 år sedan. Precis som nu använde man då fåren för köttproduktion, mjölkproduktion och för deras skinn. Man har sedan med vissa raser bedrivit ett avelsarbete som lett till att fårens pälsar växer onaturligt mycket och ger ull.

Människan har skapat olika fårraser genom avelsarbete. Man har selekterat utifrån om man velat ha kött, mjölk, skinn eller ull och därför ser raserna olika ut. Exempel på raser som används till köttproduktion är texel, leichester, dorset och suffolk. Raser som används för produktion av ull och skinn är till exempel gotlandsfår, gutefår, svenskt finullsfår, ryafår och merino. Det är vanligt att raserna korsas och får används även för mjölkproduktion.

Får är flockdjur och lever naturligt i små flockar. Även om får hålls i större grupper delar de gärna upp sig i mindre flockar om de ges möjlighet. Får är även flyktdjur. Det innebär att de flyr för att skydda sig mot faror. Hos flyktdjur är ett viktigt skydd att inte visa skador eller onormala beteenden. Djur i en flock som visar denna typ av beteenden löper större risk att bli offer för till exempel rovdjur. Detta innebär att det är svårt att tolka fårens beteende och det krävs stor kunskap om får för att vara en bra djurhållare till dem.

Får är idisslare och väljer sprött fint gräs och örter att äta. De tuggar i sig fodret slarvigt första gången, och i de första två magarna, våmmen och nätmagen, blandas det med foder som de ätit tidigare och omvandlas till en lös gröt. Stora foderbitar stöts upp igen och tuggas en gång till. När djuren ligger ner kan du se dem rapa och tugga om igen, det kallas att idissla. Det är mycket viktigt för idisslare att de har tillgång till grovfoder, alltså gräs, hö eller ensilage. Utan detta fungerar inte djurens magar.

Så hålls får

I Sverige hålls får i lösdrifter och under en sammanhängande period mellan maj och oktober ska djuren gå ute. Hur lång perioden är beror på var i Sverige fåren hålls. I andra länder finns inte samma regler och vissa får kan hållas inomhus hela tiden, medan andra ständigt går ute. De får som släpps ut på stora områden har då inte tillsyn dagligen, och det händer ofta att djuren dör eller skadar sig utan att få vård.

Import

Lammkött importeras främst från Irland och Nya Zeeland. Ull- och skinnprodukter importeras från Nya Zeeland, Australien, Island och Kina. Ull finns i mattor, andra inredningsdetaljer och kläder. Det är dock svårt att veta vilket ursprungsland en slutlig produkt har, eftersom det inte finns krav på att ursprungsland ska anges för dessa produkter. Till exempel kan de produkter som kommer från Kina egentligen komma från australiensiska får. Ullen från får som klipps och skinn från får som slaktas i Sverige tas inte till vara i särskilt stor utsträckning. Djurskyddet Sverige vill att ull och skinn från alla får som slaktas i Sverige ska tas tillvara. Då skulle importen av produkter som kommer från djur från sämre djurhållning minska.

Fem djurskyddsutmaningar för får

Rovdjur
Får kan bli utsatta för rovdjursangrepp om de inte skyddas. Det är stressande för ett bytesdjur att bli jagat av ett rovdjur och det förekommer angrepp på fårflockar där djuren inte dödas, men skadas illa och lider innan ägaren hittar dem och kan ge dem vård eller avliva dem. För att förhindra att rovdjuren tar sig in i hagarna med djur krävs att man har synliga och välskötta rovdjursavvisande stängsel. Att hålla får på bete utan stängsel och övervakning innebär en mycket större risk för att djuren ska utsättas för rovdjursangrepp än om man använder rovdjursavvisande stängsel eller herdar som vaktar djuren.

Tillsyn
Djur behöver ses till dagligen i syfte att kontrollera att de är friska och oskadda. I Sverige är det krav på daglig tillsyn, men i andra länder är det vanligt att får vandrar fritt på stora betesmarker. Fåren får då inte vård om de skadar sig och blir sjuka eftersom det är svårt att hitta de sjuka djuren i tid. Det är även viktigt att djurhållaren kontrollerar hullet och klövarna på sina djur, för att förebygga sjukdomar och skador. Mycket lidande kan undvikas med daglig tillsyn.

Långa transporter
I Europa transporteras årligen fyra miljoner får på transporter som är över åtta timmar långa. Djuren transporteras mellan länder på vägar och ut ur Europa på sjötransporter. Transporterna sker trots att de bryter mot EU-bestämmelserna om hur djur får transporteras och hur länge. Från till exempel Australien transporteras djur på långa sjötransporter och många av djuren dör innan de når destinationen. En bättre lösning hade varit att djuren slaktas där de föds upp och att köttet och skinnen sedan transporteras i stället.

Stympning och kastrering
För att undvika parasitangrepp från flugor använder man i vissa delar av världen en metod som kallas mulesing. Det innebär att man skär bort hud på lammens bakdel. Detta görs utan bedövning eller smärtstillande och det blir stora sår som får självläka. Kupering av svansar på vissa fårraser förekommer av samma anledning, för att förhindra parasitangrepp. Svansarna kan klippas av med en tång, eller så träs ett gummiband hårt runt svansen så att vävnaden i svansen dör och den ramlar av. Även dessa ingrepp utförs utan bedövning eller smärtstillande och det är mycket smärtsamt. Kastrering av bagglamm görs också utan bedövning och smärtstillande i många fall. Metoden är då densamma som med svanskupering, med tång eller gummiband som träs runt pungen. Många företag marknadsför sina produkter som mulesingfria, vilket är ett steg på vägen. Men denna märkning säger ingenting om de övriga smärtsamma ingrepp som kastrering och svanskupering som djuren utsätts för.

Obedövad slakt
Vid slakt ska djur bedövas innan avlivning för att slippa lida. Får bedövas med en eltång som sätts mot djurets tinningar eller med en bultpistol. Om dessa metoder utförs korrekt leder det till att djuret omedelbart förlorar medvetandet, vilket gör att det inte känner smärta eller ångest. Detta görs innan de avblodas. Inom viss religiös slakt är bedövning inte tillåten och då slaktas djuren utan att ha bedövats innan. Vid slakt utan bedövning skärs halsen av och det tar lång tid för djuret att förlora medvetandet, i vissa fall kan det ta flera minuter. Detta innebär att djuret upplever långdragen smärta och ångest. Det finns även risk att snittet inte blir korrekt utfört och att djuret därför är vid medvetande och upplever smärta under en längre tid.

I vissa länder är det tillåtet att slakta utan bedövning på särskilda slakterier av religiösa skäl. Sådant kött behöver inte märkas, vilket innebär att du aldrig kan veta om djuret avlivats med eller utan bedövning, om köttet kommer från ett land där obedövad slakt är tillåten.

Djurskyddet Sverige vill att alla produkter som innehåller skinn eller ull från får ska gå att spåra

Det är i nuläget omöjligt för en konsument att ta reda på varifrån ullen eller skinnet i en produkt kommer. Vi vill att produkterna ska gå att spåra tillbaka till gården där djuret är uppfött. På så sätt kan man ta reda på levnadsvillkoren för djuret, men även hur transport och slakt gått till. I dagsläget uppges det land där beredningen av produkten skett, inte det land som djuret fötts upp, levt eller slaktats i. Om du väljer att ändå köpa fårskinn, så fundera varför fårskinnen hos vissa stora butikskedjor är så billiga. Det är i stort sett alltid djuret som har fått betala priset för att du ska få en billig produkt. Avstå från att köpa dessa! Ett importerat skinn kostar oftast några hundralappar och ett skinn från en bättre djurhållning i Sverige kostar istället över 1500 kronor.

Märkningen Responsible wool standard används av flera klädföretag som använder ull i sina produkter. Certifieringens kriterier för djurskydd är allmänt skrivna och når inte upp till ens den svenska miniminivån för djurskydd. Det är till exempel tillåtet att kastrera djur utan bedövning, det finns ingen maximal transporttid och inga garantier för att djuren får tillsyn eller foder i tillräcklig utsträckning.