Kor är fantastiska djur! De mår som bäst när de får gå ute och beta.

Nötkreatur härstammar från uroxen. Därifrån har de fått sina naturliga beteenden, sina behov av att beta, äta mycket och ofta, idissla och ströva på stora områden. Kor har, liksom många däggdjur, en stark modersinstinkt och knyter direkt an till sin nyfödda kalv genom att slicka den och ge den di. Trots att kon har levt med människan i cirka 10 000 år har de här beteendena inte försvunnit, utan de är fortfarande viktiga för en ko. I dag används kon av människan för att producera mjölk, men de slaktas även för att bli kött.

För att kunna få mjölk från en ko krävs att hon får en kalv, så att mjölkproduktionen kommer i gång. Kalven tas sedan ifrån sin mamma. Är det en kvigkalv föds hon upp för att bli en mjölkko och är det en tjurkalv föds den upp för att slaktas och bli kött. Produktionen av mjölk och nötkött hör alltså tätt ihop. När en mjölkko är cirka fem år slaktas hon, då har hon fått två eller tre kalvar. Om kon hade fått leva tills dess hon av åldersskäl fått avlivas hade hon kunnat bli över 20 år gammal.

Nötkreatur är idisslare och har ett komplicerat matsmältningssystem. Korna äter gräs som de river av med sin långa tunga. De tuggar i sig fodret slarvigt första gången, och i de första två magarna, våmmen och nätmagen, blandas det med foder som de ätit tidigare och omvandlas till en lös gröt. Stora foderbitar stöts upp igen och tuggas en gång till. När djuren ligger ner kan du se dem rapa och tugga om igen, det kallas att idissla. Det är mycket viktigt för nötkreatur att de alltid har tillgång till grovfoder, alltså gräs, hö eller ensilage. Utan denna typ av foder fungerar inte kornas magar.

Så hålls mjölkkor

Det finns drygt 304 000 mjölkkor i Sverige. De kor som du oftast ser i Sverige är av raserna svensk holstein (svartvita) och svensk röd boskap (rödvita). Dessa är mycket specialiserade och avlade för en extremt hög mjölkproduktion, i snitt över 10 000 kg mjölk per ko och år. De viktigaste importländerna för mjölk, grädde och yoghurt är Finland, Tyskland och Danmark.

Mjölkkor hålls antingen uppbundna i båsladugårdar eller i lösdrift. En lösdrift innebär att korna kan röra sig fritt inne i stallet. De mjölkas antingen där de står uppbundna eller i en speciell mjölkgrop eller mjölkkarusell. Det finns även mjölkrobotar, dit korna själva går för att bli mjölkade. Varje ko har då en transponder som läses av i en dator.

Fem djurskyddsutmaningar för mjölkkor

1. UPPBUNDNA KOR OCH KVIGOR

Det är fortfarande tillåtet att ha sina kor och ungdjur uppbundna. Att de är uppbundna innebär att de har ett halsband och sitter fast med remmar i foderbordet, där de får mat. De kan resa sig upp och lägga sig ner, men de har inte möjlighet att vända sig, välja var de ska ligga eller röra sig fritt, vilket är viktigt för kor. Uppbundna djur har sämre hälsa än djur som går lösa och det är vanligt att djuren som står uppbundna får skador på hasorna. Om man i Sverige ska bygga en ny ladugård till sina kor i dag får man inte bygga ett system för uppbundna djur. Men man får fortfarande använda befintliga ladugårdar där djuren binds upp.

2. BETESKRAVET ÄR HOTAT

Det svenska beteskravet är unikt. Kravet innebär att alla mjölkkor i Sverige, och de kvigor som ska bli mjölkkor och är över sex månader, ska komma ut på bete under sommarhalvåret. Korna ska vara på bete minst 6 timmar i sträck per dygn, under 120 dygn i södra Sverige, 90 dygn i mellersta och 60 dygn i norra Sverige. När djuren går ute minskar smittor då de håller längre avstånd till varandra och djuren är generellt friskare, har lättare kalvningar och färre infektioner. De får friskare och starkare ben då de rör sig mer, och dessutom går på ojämn mark, vilket är bra träning. Att beta och röra sig över större ytor är viktiga behov för en mjölkko, kor är beredda att arbeta hårt för att få komma ut på bete. När de har större ytor att röra sig på kan de också undvika aggressiva interaktioner med varandra.

En av de senaste årens största svenska djurskyddsdebatter rör LRF:s, Lantbrukarnas riksförbund, beslut att arbeta för att beteskravet ska slopas. De menar att mjölkkor som går lösa inomhus inte behöver komma ut på bete. Konsumentguiden Djurschysst, många djurskyddsorganisationer och Sveriges veterinärförbund arbetar för att LRF inte ska få igenom detta. Beteskravet är viktigt både för korna och för konsumenterna.

Under 2023 kommer upp till 1500 mjölkkor att hållas inne under betessäsongen då de ska vara med i en studie som utförs av VÄXA Sverige. Vi vet att beteskravet är viktigt för konsumenterna! Därför har vi frågat åtta mejeriföreningar samt KRAV och Svenskt Sigill om det finns risk att deras produkter kommer från mjölkkor som hålls inne under sommaren 2023. Läs mer här.

3. KALV OCH KO SKILJS ÅT DIREKT

För att en ko ska kunna producera mjölk behöver hon få en kalv. Nötkreatur har ett starkt band mellan mor och unge, men för att kunna ta vara på kons mjölk tar man kalven från kon. Kalvar hålls ensamma under den första tiden och sedan i grupp. De utvecklar ofta onormala sugbeteenden, då de suger på varandra, på inredning eller på skötare. Detta eftersom de inte får dia sin mamma och de ges för lite mjölk. I naturen diar kalvarna flera gånger under dagen men när de tagits från kon ges de normalt endast mjölk eller mjölkersättning två gånger per dag, och då i begränsad mängd.

4. EN ENORMT HÖG PRODUKTIONSNIVÅ GER EN KORT LIVSLÄNGD

Dagens mjölkkor producerar 30–60 liter mjölk per dag när de mjölkar som mest. Utan avel och det foder med högt energiinnehåll som korna ges hade de producerat 5–10 liter mjölk, till sin kalv. Mjölkkornas välfärd riskeras då de avlas hårt för hög produktion och det tar på kroppen att tillverka mjölken. Ämnesomsättningen går på högvarv, möjligheten att utföra naturligt beteende inskränks och det mentala och fysiska välmåendet blir lidande. Korna drabbas av juverinflammationer och hältor och de slaktas tidigt eftersom kroppen helt enkelt inte håller ihop. De vanligaste orsakerna till att en ko avlivas är att hon inte blir dräktig, problem med juverhälsan samt benproblem.

5. JUVERINFLAMMATIONER OCH KÄNSLIGA KLÖVAR

Juverinflammationer hos mjölkkor är mycket vanligt och plågsamt. Dessa är vanligare hos kor som producerar väldigt mycket mjölk och hör alltså ihop med aveln för en hög produktionsnivå. En sjukdom som också hör ihop med den höga produktionsnivån är klövproblem. Mjölkkor som mjölkar mycket måste äta kraftfoder, inte bara gräs och hö som de egentligen är skapade för att äta. Mycket kraftfoder kan i sig ge sämre klövhälsa, samt gör att avföringen blir lös och golvet därmed extra smutsigt. Även om man skrapar bort avföring från golvet i stallet kommer klövarna i kontakt med avföringen på ett sätt som inte är bra för dem. Då drabbas korna av klövsjukdomar.