Bedömningar

• Avel och unga djur

  Förbud mot avel som leder till lidande
  För godkänt Avel med raser och korsningsraser av belgisk blå är förbjudet.

  Raserna Blanc Bleu Belge (BBB) och Belgisch Witblauw (BWB) har i Sverige kallats Belgian Blue eller belgisk blå. Dessa raser har anlag för muskelhypertrofi, vilket betyder att de har extra stora muskler. Anlaget kommer från en naturlig mutation som man har valt att avla vidare på. Korna och kvigorna insemineras och oftast behöver kalvarna förlösas med kejsarsnitt eftersom korna inte klarar av att föda fram de stora kalvarna. Kejsarsnitt innebär mer obehag för kor än en naturlig förlossning och dessutom används antibiotika i förebyggande syfte. I Sverige utför veterinärer oftast inte kejsarsnitt på lantbruksdjur. Men i andra länder är det en naturlig del av nötköttsproduktionen och genomsnittligt genomgår dessa kor fyra kejsarsnitt under sin levnadstid. Förutom problem vid förlossning har djuren med belgisk blå-gener ett svagare skelett och tillbakabildade inre organ.

  Sverige: Avel på anlaget för muskelhypertrofi är förbjudet.
  Svenskt Sigill: Avel på anlaget för muskelhypertrofi är förbjudet.
  KRAV: Avel på anlaget för muskelhypertrofi är förbjudet.
  Tyskland: Avel på anlaget för muskelhypertrofi är tillåtet.
  Nederländerna: Avel på anlaget för muskelhypertrofi är tillåtet.
  Irland: Avel på anlaget för muskelhypertrofi är tillåtet.

  Ingen betäckning av unga kvigor
  För godkänt Kvigor under 13 månaders ålder får inte betäckas eller insemineras.

  Det finns en stor risk att unga kvigor skadas vid en förlossning och det är ett djurvälfärdsproblem. I Sverige får kvigor inte betäckas eller insemineras innan de är 13 månader. De bör hållas skilda från tjurar när de är mellan fem och 13 månader.

  Sverige: Kvigor får inte betäckas eller insemineras om de är under 13 månader.
  Svenskt Sigill: Kvigor får inte betäckas eller insemineras om de är under 13 månader.
  KRAV: Kvigor får inte betäckas eller insemineras om de är under 13 månader.
  Tyskland: Inga regler kring ålder för första betäckning/inseminering.
  Nederländerna: Inga regler kring ålder för första betäckning/inseminering.
  Irland: Inga regler kring ålder för första betäckning/inseminering.

  Möjlighet att kalva avskilt och ej uppbundet
  För godkänt: Kor och kvigor är inte uppbundna när de föder sina kalvar.

  Naturligt beteende för nötkreatur är att kon drar sig undan från flocken för att föda sin kalv (kalva) ifred. En ko som får kalva avskilt är mindre stressad och har en lättare förlossning.

  Sverige: Grundregeln är att det ska finnas kalvningsboxar och att korna ska få kalva lösa, men om kalvningsboxen är upptagen är det tillåtet med kalvning uppbundet.
  Svenskt Sigill: Grundregeln är att det ska finnas kalvningsboxar och att korna ska få kalva lösa. Men om kalvningsboxen är upptagen är det tillåtet med kalvning uppbundet.
  KRAV: Kor ska kalva i kalvningsbox. Platsbrist är inte skäl nog att binda upp kon vid kalvning.
  Tyskland: Kor tillåts kalva uppbundet. Inga regler kring avskildhet.
  Nederländerna: Kor tillåts kalva uppbundet. Inga regler kring avskildhet.
  Irland: Kor tillåts kalva uppbundet. Inga regler kring avskildhet.

  Avvänjningsålder
  För godkänt: Ko och kalv får gå tillsammans så länge att deras beteendebehov tillgodoses. När de skiljs åt görs detta gradvis.

  För att kon ska producera mjölk måste hon föda en kalv. Den första mjölken som kommer heter råmjölk och den behöver kalven få i sig eftersom den innehåller antikroppar och viktiga näringsämnen. Kor och kalvar utvecklar ett starkt band under de första timmarna. Om kon och kalven får välja går de tillsammans i ungefär ett år, och kalven diar gradvis mindre under den perioden. Inom nästan all mjölkproduktion tas kalven direkt efter födseln från kon för att mjölken i stället ska gå till mejeriet. Tjurkalvarna föds upp inom köttproduktionen. Kor och kalvar är skapade för att gå tillsammans under en längre tid, och det leder till bättre hälsa och mindre stress. Men det finns också problem med att skilja dem åt senare, eftersom bandet mellan dem blivit starkare och separationen blir mer stressande.

  Det är svårt att avgöra exakt hur länge ko och kalv ska få gå tillsammans för att uppnå alla de positiva effekterna, då forskningsläget ännu är något oklart, men helt säkert är att nuvarande praxis är alldeles för kort. Det pågår flera intressanta forskningsprojekt om att ha kor och kalvar tillsammans under en längre period.

  Sverige: Det finns ingen regel om hur länge kalven ska få vara hos kon, oftast skiljs ko och kalv direkt.
  Svenskt Sigill: Det finns ingen regel om hur länge kalven ska få vara hos kon, oftast skiljs ko och kalv direkt.
  KRAV: Kalvarna ska få dia under minst ett dygn.
  Tyskland: Det finns ingen regel om hur länge kalven ska få vara hos kon, oftast skiljs ko och kalv direkt.
  Nederländerna: Det finns ingen regel om hur länge kalven ska få vara hos kon, oftast skiljs ko och kalv direkt.
  Irland: Det finns ingen regel om hur länge kalven ska få vara hos kon, oftast skiljs ko och kalv direkt.

  Grupphållning
  För godkänt: Kalvar hålls i par eller grupp när de skilts från kon.

  Kor är flockdjur och det är naturligt för en nyfödd kalv att ligga gömd i några veckor och att kon går dit med jämna mellanrum för att ta hand om sin kalv. Sedan tar kon med sig kalven tillbaka till flocken, där kalven leker och vilar tillsammans med andra kalvar. Det är vanligt att kalvar i konventionell mjölkproduktion hålls ensamma i boxar, och detta är tillåtet tills kalven är två månader gammal. Att hålla flockdjur i ensamhet är inte förenligt med god djurvälfärd. Studier visar att kalvar som hålls tillsammans leker mer, och visar mindre stress vid hantering när de blir äldre, än kalvar som hålls ensamma. En utmaning vid grupphållning är spridning av sjukdomar. Noggrann renhållning, bra och tillräckligt med foder och mjölk är exempel på åtgärder som motverkar detta. Kalvarna blir också friskare när de får dia sin mamma, vilket är ett kriterium vi anser ska uppfyllas. Vi anser att fördelarna med grupphållning överväger nackdelarna, särskilt när kalven får gå tillsammans med kon en längre tid och därefter släpps ihop med andra kalvar.
  
  Sverige: Ensamhållning är tillåten i upp till åtta veckor.
  Svenskt Sigill: Ensamhållning är tillåten i upp till åtta veckor.
  KRAV: Ensamhållning är tillåten i upp till en vecka.
  Tyskland: Ensamhållning är tillåten i upp till åtta veckor.
  Nederländerna: Ensamhållning tillåten upp till åtta veckor.
  Irland: Ensamhållning tillåten upp till åtta veckor.

  Mjölk till kalvar
  För godkänt: Kalvar ges tillräckligt med mjölk för att inte vara hungriga och sugbehovet tillgodoses.

  När kalven föds är magen inte fullt utvecklad och den kan endast tillgodogöra sig mjölk. Den första mjölken kallas råmjölk och det är viktigt att kalven får i sig den, eftersom den är starten för kalvens hela immunförsvar. Men även efter råmjölken behöver kalven mjölk och den behöver suga i sig mjölken. Kalvar som inte får sitt sugbehov tillgodosett kan börja suga på andra kalvar eller sin omgivning. En kalv som får dia under naturliga förhållanden diar kon 5–11 gånger per dygn de två första veckorna, därefter diar de 3–5 gånger per dygn och dricker 9–14 liter per dag. I konventionell mjölkproduktion ges kalvarna cirka 6 liter mjölk per dag, vilket alltså är långt ifrån den mängd de vill dricka och det innebär att kalvarna går hungriga. Kalvar som får mer mjölk växer bättre, visar inte lika många tecken på hunger och leker mer.
  Det absolut bästa för kalvarna är att dia kon. Då får de mjölk som är ren och av rätt temperatur och de får dia i en naturlig ställning som deras kroppar mår bra av. Kalvar inom köttproduktionen går tillsammans med sina mammor och diar dem.

  Sverige: Ingen regel om mängden mjölk som ska ges till kalvarna.
  Svenskt Sigill: Ingen regel om mängden mjölk som ska ges till kalvarna.
  KRAV: Kalvarna ska huvudsakligen födas upp på mjölk tills de är minst tre månader gamla, men inga krav på mängd.
  Tyskland: Ingen regel om mängden mjölk som ska ges till kalvarna.
  Nederländerna: Ingen regel om mängden mjölk som ska ges till kalvarna.
  Irland: Kalvarna ska ges 5-6 liter mjölk per dag.

• Stallmiljö

  Lösdrift och utrymme
  För godkänt: Nötkreaturen hålls lösgående och enligt minst samma utrymmeskrav som i det svenska regelverket.

  Nötkreatur är anpassade till att röra mycket på sig när de betar. Ändå hålls många nötkreatur uppbundna hela eller en stor del av sina liv. Djur som står uppbundna kan endast resa och lägga sig på stället och de har ingen möjlighet att vända sig om. Nötkreatur har dessutom behov av att putsa och klia sig och välja vilka flockkamrater de vill umgås med. Djur som inte har tillgång till utevistelse eller ens kan röra sig fritt har sämre hälsa än djur som går fritt. De drabbas till exempel av klövproblem och juverinflammationer och har svårare kalvningar.

  Utrymme behövs för att smittrycket inte ska bli för högt i stallarna samt för att djuren ska ha möjlighet att utföra beteenden som att tvätta och putsa sig samt att kalvarna ska kunna få utlopp för lekbeteenden.

  Sverige: Nya byggnader ska byggas som lösdrift, men det är tillåtet att hålla nötkreatur uppbundna på befintliga gårdar. Detta innebär att antalet uppbundna djur blir färre och färre.
  Svenskt Sigill: Nya byggnader ska byggas som lösdrift, men det är tillåtet att hålla nötkreatur uppbundna på befintliga gårdar. Detta innebär att antalet uppbundna djur blir färre och färre.
  KRAV: I besättningar med maximalt 50 vuxna nötkreatur får vuxna hondjur hållas uppbundna under stallperioden, förutsatt att de rastas utomhus minst 2 gånger per vecka.
  Tyskland: Uppbundet är tillåtet och det finns inga regler kring utrymmeskrav.
  Nederländerna: Uppbundet är tillåtet och det finns inga regler kring utrymmeskrav.
  Irland: Uppbundet är tillåtet och det finns inga regler kring utrymmeskrav.

  Mjukt underlag att ligga på och helt golv
  För godkänt: Alla djur kan ligga ner samtidigt på mjukt underlag i form av gummi eller annat eftergivligt material, en bädd av sand eller en tjock bädd av strö. Djurens liggyta får inte bestå av gödseldränerande golv.

  Nötkreatur ligger ner och vilar eller idisslar omkring 12 timmar per dygn. De behöver och föredrar mjukt underlag att ligga på. Nötkreatur är stora och tunga med utstickande och knotiga delar på kroppen, som kan ta skada om de ligger på hårt underlag. I stallarna kan man klä golvet där djuren ska ligga med gummimattor eller gummimadrasser eller strö med halm för att göra det mjukt för djuren. Nötkreatur föredrar madrasser, då det sällan går att ha tillräckligt mycket strö. Även sand fungerar som ett bra underlag. Att nötkreatur måste ligga direkt på betonggolv eller har för lite strö är inte acceptabelt.

  Gödseldränerande golv (spaltgolv) har smala mellanrum som gör att gödsel kan pressas igenom när djuren trampar ner det. Golvet är till för att förbättra hygienen och gör att djurhållaren behöver mocka mindre. Att endast ha spaltgolv att ligga på är obekvämt för djuren och de djur som hålls på helspalt har sämre hälsa än de som har ett helt golv att ligga på. Studier har visat att djuren själva väljer bort att ligga på spaltgolv om de har möjlighet.
  
  Sverige: Gödseldränerande golv är tillåtet och djur över en månad får hållas på helspalt.
  Svenskt Sigill: Alla djur ska ha tillgång till liggplatser med helt golv.
  KRAV: Alla djur ska ha tillgång till liggplatser med helt golv.
  Tyskland: Gödseldränerande golv är tillåtet och djur över en månad får hållas på helspalt.
  Nederländerna: Gödseldränerande är golv tillåtet och djur över en månad får hållas på helspalt.
  Irland: Gödseldränerande golv är tillåtet och djur över en månad får hållas på helspalt.

  Elektrisk utrustning
  För godkänt: Det är förbjudet att styra djuren med elektrisk utrustning, förutom synliga elektriska stängsel och avvisare på fodervagnar.
  För att styra nötkreatur används i vissa länder elektricitet. Uppbundna djur kan få en stöt av en kodressör, vilket gör ont. En kodressör är en elektrisk anordning som hänger några centimeter ovanför ryggen på djuret och ska förhindra att avföring hamnar på liggytan. Djur som utsätts för detta har visat sig ha mer infektioner och hältor, samt ett felaktigt resnings- och läggningsbeteende. Att styra djurs beteende genom att bestraffa är fel och förlegat. Att ha elstängsel runt betesmarker är dock godkänt i denna guide. Så länge stängslet är synligt lär sig djuren snabbt hur det fungerar och undviker staketet. Samma sak gäller för fodervagnar, där man behöver förhindra att djuren bryter sig in i fodervagnen.

  Sverige: Förbud mot elektrisk utrustning förutom elektriska stängsel och avvisare på fodervagnar.
  Svenskt Sigill: Förbud mot elektrisk utrustning förutom elektriska stängsel och avvisare på fodervagnar.
  KRAV: Förbud mot elektrisk utrustning förutom elektriska stängsel och avvisare på fodervagnar.
  Tyskland: Inga regler kring elektrisk utrustning.
  Nederländerna: Inga regler kring elektrisk utrustning.
  Irland: Förbud mot elektrisk utrustning för att styra djurens beteende.

• Foder & berikning

  Grovfoder
  För godkänt: Nötkreaturen har fri tillgång till grovfoder.

  Nötkreatur är gräsätare och på bete ägnar de ungefär åtta timmar dagligen åt att beta och ungefär lika mycket tid åt att idissla. De vill gärna äta och vila samtidigt som andra djur i gruppen och de delar upp foderintaget till flera korta ättillfällen per dag. Även om djuret är mätt eller har fått tillräckligt med näring på kort tid har det samma behov av att ägna en stor del av sin tid åt födobeteende. Att begränsa tiden de får äta kan leda till rubbningar i matsmältningssystemet och beteendestörningar.
  Inom mjölkindustrin finns ett överskott på kalvar. Nederländerna importerar kalvar från bland annat Irland och Tyskland. De föds upp med en begränsning av grovfodergivan. Köttet från kalvar blir ljust om de ges mer mjölk och för lite grovfoder. Det finns EU-lagstiftning som säger att kalvar ska ges järnhaltigt foder, och inte endast mjölk. Dock är mängden grovfoder så pass begränsad att kalvarna inte får i sig tillräckligt med järn.

  Sverige: Inget krav på fri tillgång.
  Svenskt Sigill: Minst 50 % av foderstaten ska vara grovfoder, men ej krav på fri tillgång.
  KRAV: Alla djur ska ha fri tillgång till grovfoder.
  Tyskland: Inget krav på fri tillgång.
  Nederländerna: Inget krav på fri tillgång.
  Irland: Inget krav på fri tillgång.
  
  Bete och utevistelse
  För godkänt: Alla djur får komma ut på bete minst enligt tidskraven i de svenska reglerna.
  Att beta är ett viktigt naturligt beteende för nötkreatur. De får då möjlighet att röra sig över större ytor och de får äta gräs. Dessutom beter de sig mer naturligt: de vilar i längre perioder, ligger i mer naturlig position, rör sig mer och visar färre aggressiva beteenden mot varandra. Sveriges beteslagstiftning är unik och innebär att djuren ska vara ute mellan 30 och 120 dagar per år, minst 6 timmar per dag, beroende på var i landet gården ligger.

  Tjurar omfattas inte av kravet på bete i Sverige. Anledningen är att de utgör en säkerhetsrisk för både skötare och allmänheten. En lösning är att kastrera tjurarna i ung ålder. Kastrerade tjurar kallas stutar och de visar färre aggressiva beteenden och är en mindre säkerhetsrisk.

  Sverige: Tjurar behöver inte släppas ut på bete.
  Svenskt Sigill: Tjurar behöver inte släppas ut på bete
  KRAV: Alla djur ska hållas på bete, förutom kalvar under fyra månaders ålder. Avelstjurar får hållas i obevuxna rastgårdar.
  Tyskland: Inget krav på utevistelse för några djur.
  Nederländerna: Inget krav på utevistelse för några djur.
  Irland: Inget krav på utevistelse för några djur.

• Hälsa & stympning

  Kastrering
  För godkänt: Tjurkalvar ges bedövning och smärtlindring vid kastrering.

  Kastrerade tjurkalvar kallas stutar. Stutar är lättare att hantera och visar mindre aggressiva beteenden än tjurar. Inom nötköttsuppfödningen arbetar man med avel för att få fram lugnare tjurar. Men inom mjölkproduktionen är detta inte en avelspreferens, då tjurkalvarna ses som en biprodukt och avelsarbetet främst gäller kornas mjölkproduktion och hälsa. Att arbeta med tjurar är en säkerhetsrisk och att hålla tjurar på bete innebär risker för både skötaren och allmänheten. En positiv aspekt med att kastrera tjurar är att de kan hållas på bete, vilket gynnar deras välfärd.

  Kastrering är ett smärtsamt operativt ingrepp som i Sverige ska utföras av veterinär. Studier visar att tjurkalvar som vid kastrering inte fått smärtlindring visar mer beteenden kopplade till smärta än de som fått smärtlindring.

  Sverige: Tjurkalvar ska ges bedövning men inget krav på smärtlindring.
  Svenskt Sigill: Tjurkalvar ska ges bedövning och smärtlindring.
  KRAV: Tjurkalvar ska ges bedövning och smärtlindring.
  Tyskland: Tjurkalvar under fyra veckors ålder får kastreras utan bedövning och smärtlindring. De flesta kastreringar görs av veterinär, med bedövning.
  Nederländerna: Tjurkalvar under fyra veckors ålder får kastreras utan bedövning och smärtlindring.
  Irland: Tjurkalvar under sex månaders ålder får kastreras utan bedövning och smärtlindring.

  Antibiotika
  För godkänt: Antibiotika används efter veterinärförskrivning och inte i förebyggande syfte. Antibiotikabehandling på gruppnivå sker endast i undantagsfall.

  Antibiotika botar sjukdomar som orsakas av bakterier och är livsviktigt för både djur och människor. Antibiotikaresistens innebär att en bakterie blir resistent mot en viss antibiotika, vilket gör att läkemedlet inte fungerar. Resistenta bakterier kan smitta mellan djur och människor. Det finns ett samband mellan ökad användning av antibiotika och ökad resistens. En intensiv djurhållning i en dålig miljö med många djur på liten yta leder till en högre antibiotikaanvändning. Det finns alltså ett mycket tydligt förhållande mellan en bra djurmiljö och låg användning av antibiotika. Sverige är tillsammans med Norge och Island de länder som använder minst antibiotika till djur i Europa, medan Spanien, Italien och Cypern använder mest. I stora delar av världen ges antibiotika förebyggande, för att ge högre tillväxt eller förhindra sjukdom, och i många länder ges antibiotika fortfarande på gruppnivå, det vill säga; om ett djur blir sjukt behandlas hela gruppen. Ca 90 % av all antibiotika till djur ges på gruppnivå inom EU, i Sverige är andelen 11 %.

  Sverige: Antibiotika används sparsamt i Sverige och används inte förebyggande. Cirka 11% av antibiotikan som säljs är till för behandling på gruppnivå.
  Svenskt Sigill: Antibiotika används sparsamt i Sverige och används inte förebyggande. Cirka 11% av antibiotikan som säljs är till för behandling på gruppnivå.
  KRAV: Enligt svensk lagstiftning men dessutom har KRAV mer långtgående krav på förebyggande hälsoarbete.
  Tyskland: Antibiotika ska användas sparsamt och inte förebyggande. Dock är cirka 90 % av antibiotikan som säljs för behandling på gruppnivå.
  Nederländerna: Antibiotika ska användas sparsamt och inte förebyggande. Dock är drygt 80 % av antibiotikan som säljs för behandling på gruppnivå.
  Irland: Antibiotika ska användas sparsamt och inte förebyggande. Dock är drygt 65 % av antibiotikan som säljs för behandling på gruppnivå.
  
  Klövhälsa
  För godkänt: Klövarna inspekteras regelbundet och verkas vid behov.

  Hältor och andra klövproblem är vanliga hos nötkreatur. Klövarna växer och behöver verkas, slipas ner, vid behov. Går djuren på mjukt underlag slipas klövarna inte ner naturligt och kan växa ohämmat vilket gör at djuren belastar ben och leder felaktigt. Därför är det viktigt att hålla rent där djuren ska ligga och stå, och inspektera djurens klövar regelbundet.

  Sverige: Klövarna ska inspekteras regelbundet och verkas vid behov.
  Svenskt Sigill: Klövarna ska inspekteras regelbundet och verkas vid behov.
  KRAV: Klövarna ska inspekteras regelbundet och verkas vid behov.
  Tyskland: Inga regler kring klövhälsa.
  Nederländerna: Inga regler kring klövhälsa.
  Irland: Inga regler kring klövhälsa.

  Avhorning
  För godkänt: Avhorning görs med bedövning och smärtstillande och endast i undantagsfall på kalvar äldre än åtta veckor.

  Flera nötkreatursraser har horn. Hornen har gjort att korna kunnat försvara sig mot rovdjur och används också för sociala interaktioner inom flocken. För att lättare kunna hantera djuren och undvika att de skadar varandra tas deras horn bort. Detta brukar göras före åtta veckors ålder, då ingreppet är mindre smärtsamt eftersom hornet inte vuxit fast än. Avhorning av kalvar görs genom att hornanlagen bränns. Det är smärtsamt och stressande för djuren både under ingreppet och efteråt. Om kalvarna bedövas och ges smärtlindring visar de färre tecken på smärta och stress. Är kalvarna över åtta veckor ska det vara en veterinär som utför ingreppet, enligt svenska regler.

  Sverige: Lokalbedövning är obligatoriskt, men ej smärtlindring.
  Svenskt Sigill: Lokalbedövning och smärtlindring är obligatoriskt.
  KRAV: Lokalbedövning och smärtlindring är obligatoriskt.
  Tyskland: Kalvar under sex veckor får avhornas utan bedövning, men med sedering (lugnande medel) och smärtlindring. Äldre djur får avhornas med bedövning, men inget krav på smärtlindring.
  Nederländerna: Kalvar under åtta veckor får avhornas. Krav på bedövning men inte på smärtlindring.
  Irland: Kalvar under två veckor får avhornas utan bedövning. På äldre djur ska bedövning användas. Men det finns inget krav på smärtlindring.

• Slakt & transport

  Transporttid
  För godkänt: Transport max åtta timmar.

  Transport är en mycket stor stressfaktor för ett djur. Miljöfaktorer som kan påverka djuren negativt är värme, kyla, fukt, höga läten och att många djur hålls på en liten yta. Transporter bör ske så sällan och under så kort tid som möjligt. Åtta timmars transport är inte optimalt, utan en relativt lång transport, men allt över åtta timmar är helt oacceptabelt. De nötkreatur som har visat sig avlida på transport i störst utsträckning är kalvar och i näst störst utsträckning mjölkkor. En längre transport innebär en högre stress för djuren, eftersom de utsätts för exempelvis buller och skakningar under en längre period. Djuren står upp under största delen av transporten och det är onaturligt för nötkreatur att vara stående under längre perioder. Djuren berövas på detta sätt sina naturliga ät- och liggtider.

  Transport av kalvar som endast är två till tre veckor gamla förekommer i hög grad i Europa där överskottet på mjölkkalvar gör att kalvarna transporteras till uppfödare och marknader. Kalvarna utsätts för smittor och lider ofta av lunginflammationer och diarré, vilket bidrar till ökad antibiotikaanvändning. Kalvarna transporteras på lastbilar och även till sjöss. De är inte avvanda utan behöver mjölk, trots detta får de varken mjölk eller annat foder på 24–30 timmar. Detta bryter mot EU:s regler om transport av levande djur, men görs ändå regelbundet.

  Sverige: Transporttiden får inte överstiga åtta timmar. I enstaka undantagsfall kan transporten få förlängas efter vissa krav.
  Svenskt Sigill: Transport av djur får inte överstiga åtta timmar. I enstaka undantagsfall kan transporten få förlängas efter vissa krav.
  KRAV: Transporttiden får vara max åtta timmar.
  Tyskland: Transporttiden får vara maximalt åtta timmar, men undantag gör att djur kan transporteras 14 timmar och efter en timmes vila ytterligare 14 timmar.
  Nederländerna: Transporttiden får vara maximalt åtta timmar, men undantag gör att djur kan transporteras 14 timmar och efter en timmes vila ytterligare 14 timmar.
  Irland: Transporttiden får vara maximalt åtta timmar, men undantag gör att djur kan transporteras 14 timmar och efter en timmes vila ytterligare 14 timmar. Inom landet sker endast korta transporter. Men icke avvanda kalvar transporteras via färjor till andra europeiska länder på långa transporter, vilket är ett brott mot EU:s djurskyddsregler. Många vuxna nötkreatur skickas även till Turkiet och Libyen för slakt.
  
  Elektrisk pådrivning
  För godkänt: Elektrisk pådrivning är förbjudet.

  För att få djur att röra sig framåt i samband med transport och på slakteriet används elpåfösare frekvent i många länder i Europa. Elpåfösare, eller elpådrivare, är en stav som ger djuren en elektrisk stöt. Att få elstötar gör ont och djuren blir rädda och stressade, vilket bland annat kan visas genom att köttet blir sämre. Det finns andra sätt att driva djuren som gör dem mindre stressade och aggressiva. Generellt sett är drivning av djur, både av och på transporten och i slakteriet, ett stort problem. Produktiviteten ska vara hög, vilket innebär att personalen ofta är stressad, vilket i många fall leder till hård drivning. Att djur inte vill gå framåt när de ska förflyttas kan bero på dåligt ljus, branta gångar, att andra djur står i vägen eller höga ljud som de inte är vana vid. Oftast är det sådant som är lätt att åtgärda genom att bygga på sätt som får djuren att vilja röra sig framåt.

  Sverige: Elektriska pådrivare får användas.
  Svenskt Sigill: Elektriska pådrivare får inte användas.
  KRAV: Elektriska pådrivare får inte användas.
  Tyskland: Elektriska pådrivare får användas.
  Nederländerna: Elektriska pådrivare får användas.
  Irland: Elektriska pådrivare får användas.

  Övernattning på slakteri
  För godkänt: Djuren övernattar inte på slakteriet.

  I den storskaliga slakten kan det bli en lång väntetid innan nötkreatur bedövas och avlivas. Djur blir ofta stressade i främmande miljöer, och slakteriet i sig innebär en stressande miljö. Boxarna är trängre än vad djuren är vana vid och gör det svårt eller omöjligt att till exempel vända sig. Att som flock- och vanedjur sättas i en trång ensambox på ett slakteri och övernatta utan flockmedlemmarna innebär stress. Att djuren får vila i en till tre timmar efter transport är bra, men övernattning ger ökad stress och kan ge fler skador.

  Sverige: Övernattning på slakteri är tillåten.
  Svenskt Sigill: Övernattning på slakteri är tillåten.
  KRAV: Högst 30 % av nötkreaturen får övernatta på slakteri.
  Tyskland: Övernattning på slakteri är tillåten.
  Nederländerna: Övernattning på slakteri är tillåten.
  Irland: Övernattning på slakteri är tillåten.

  Bedövning innan slakt
  För godkänt: Djuren bedövas innan slakt.

  När nötkreatur slaktas blir de bedövade med en bultpistol som gör att de omedelbart förlorar medvetandet, vilket gör att inte känner smärta eller ångest. Detta görs innan de avblodas. Inom viss religiös slakt är bedövning inte tillåten och därför slaktas djuren utan att bedövas innan. Vid slakt utan bedövning fixeras djuret, halsen skärs av och det tar lång tid för djuret att förlora medvetandet, i vissa fall kan det ta flera minuter. Detta innebär att djuret upplever långdragen smärta och ångest. Det finns även risk att snittet inte blir korrekt utfört och att djuret därför är vid medvetande och upplever smärta under en längre tid.

  I vissa länder är det tillåtet att slakta utan bedövning på särskilda slakterier av religiösa skäl. Sådant kött behöver inte märkas, vilket innebär att du aldrig ska köpa kött från ett land där slakt av icke bedövade djur är tillåten.
  
  Sverige: Alla djur ska bedövas innan slakt, utan undantag.
  Svenskt Sigill: Alla djur ska bedövas innan slakt, utan undantag.
  KRAV: Alla djur ska bedövas innan slakt, utan undantag.
  Tyskland: Som regel ska alla djur bedövas innan slakt, men det är möjligt att söka undantag av religiösa skäl. Undantagen ges ytterst sällan.
  Nederländerna: Som regel ska alla djur bedövas innan slakt, men det är möjligt att söka undantag av religiösa skäl.
  Irland: Som regel ska alla djur bedövas innan slakt, men det är möjligt att söka undantag av religiösa skäl. Ca 100 000 nötkreatur slaktas utan föregående bedövning varje år.

• Reflektioner & övervägande

  I arbetet med denna guide har vi av nödvändighet varit tvungna att dra vissa gränser. En är att vi utgår från regelverkets miniminivå. Vi vet att det finns leverantörer och livsmedelskedjor som ställer högre krav utöver vad regelverket som styr märkningen anger. Det finns också lantbrukare som håller sina djur på ett sätt som går över lagens miniminivå utan att det syns på förpackningen. Vi kan inte bedöma varje enskilt varumärke utan uppmanar alla konsumenter att själv fråga butiken, leverantören eller lantbrukaren om enskilda produkter. Vi tipsar om några frågor nedan.

  För Tyskland, Irland och Nederländerna utgår vi från respektive lands miniminivå på lagstiftningen.

  I de fall där märkningar har slagit fast framtida datum för när nya högre djurskyddsregler ska införas kommer vi att uppdatera våra bedömningar när reglerna är införda. Guiden uppdateras en gång/år, så en viss eftersläpning kan finnas.

• Bedömningar & referenser

  Vi har konsulterat flera framstående experter inom djurskydd för granskning av våra kriterier för nötkött.

  De har gett värdefulla synpunkter. För de slutgiltiga bedömningarna ansvarar dock endast konsumentguiden Handla djurschysst, som utifrån Djurskyddet Sveriges principprogram och efter att inhämtat expertgruppens tankar självständigt bedömt regelverkens villkor.

  Ett urval av referenserna gällande nötkött

• Köpa nötkött? Fråga först om djurskyddet!

  Vill du köpa nötkött men hittar inte information om hur nötkreaturen haft det? Här är djurskyddsfrågorna du kan ställa!

  Frågor att ställa om nötkreaturs djurskydd