Hönan är världens vanligaste fågel. Hon härstammar från den röda djungelhönan och dagens hönor har fortfarande samma behov av att sprätta och picka. Fast varje höna har en egen personlighet och sin speciella favoritsysselsättning.

Den röda djungelhönan är en liten hönsfågel som lever i små grupper och ägnar större delen av sin tid med att leta föda, sprätta och picka. De lägger sina ägg i reden och sätter sig högt upp när de ska sova.

Tamhönsen som lägger dagens ägg har fortfarande ungefär samma behov som sina viltlevande förfäder. De behöver sitta på sittpinnar, sprätta, picka och sandbada. Allt detta räknas som hönornas naturliga beteende. Forskning har visat att varje höna är unik, mycket intelligent och visar sina kycklingar stor omsorg.

Forskaren och etologen Per Jensen skriver i sin bok ”Världens vanligaste fågel – en kärleksförklaring till höns” om hur olika varandra olika hönor är, vissa vill alltid vara ute, andra håller sig inomhus. Vissa är blyga. Andra vill visa upp sig. Jensen beskriver vidare hur rikt socialt liv hönsen har om de får leva i enlighet med sin natur. Deras språk är avancerat. De kan räkna. Höns är fantastiska djur.

En värphöna som är framavlad för att värpa många ägg lägger cirka 300 ägg under sitt liv. Den röda djungelhönan lägger cirka 20 ägg under sitt, vilket är betydligt längre än de 1,5 år dagens värphöns lever i genomsnitt.

När hönan blir könsmogen, vilket sker när hon är omkring 20 veckor gammal, mognar äggen som vilat inom henne sedan hon föddes. Då gulan vuxit färdigt via ämnen som kommer från levern lossnar den för att fångas upp av äggledaren. Gulan färdas via äggledare och körtlar där äggvitan och skalet byggs upp. Processen tar mindre än ett dygn och så snart ett ägg är ute väntar nästa på tur.

Svenskarna konsumerar i snitt 14,7 kg ägg per person eller 210 ägg per år, enligt Jordbruksverkets och LRF:s statistik. Sverige har en hög självförsörjningsgrad av ägg, det vill säga att en mycket stor del av äggen som äts i Sverige produceras här och importen är liten. Sverige importerar nästan inga färska ägg alls.

Så hålls värphöns i Sverige

År 2020 fanns det ungefär 8,4 miljoner värphöns i Sverige. De är framavlade för att kunna hålla en hög och jämn värptakt. De börjar värpa när de är omkring 20 veckor och lägger därefter omkring sex ägg i veckan tills de blir 1,5 år, då värper de inte lika mycket och avlivas oftast.

I Sverige hålls de flesta höns frigående inomhus. I de stora anläggningarna finns, som Per Jensen skriver, inte så mycket utrymme för hönan att göra individuella val, utan alla hönsen förutsätts vilja göra samma saker nära ihop med andra hönor.

I butik är kartongerna ofta märkta med frigående inomhus, frigående utomhus, EU-ekologiskt eller KRAV. Om det inte tydligt står på förpackningen hur hönsen har levt kan du räkna med att de bott i bur. I dag är det ovanligt med färska ägg från burhöns i svenska butiker då många kedjor tagit bort dessa ur sitt sortiment. I sammansatta produkter är det dock vanligt med ägg från höns som suttit i bur.

En vanlig värphöna i svensk äggindustri lever i cirka 1,5 år. Hon avlivas oftast antingen via elbedövning och därpå följande avblodning på ett slakteri eller hemma på gården där gasbedövning är vanligt.
Förutom de värphöns som hålls i stor skala finns flera olika lantraser, som till exempel skånsk blommehöna, bjurholmshöna och öländsk dvärghöna.

Fem djurskyddsutmaningar för värphönsen

1. NYKLÄCKTA TUPPKYCKLINGAR AVLIVAS DIREKT
Eftersom att det endast är hönsen som används för att producera ägg, så är tuppkycklingarna överflödiga. Direkt efter kläckning så könssorteras kycklingarna och tuppkycklingarna avlivas direkt i en kvarn, vilket innebär att ungefär hälften av alla kycklingar som kläcks dödas direkt.

Det anses inte tillräckligt lönsamt att föda upp tuppkycklingar till kycklingkött. Varje år avlivas miljontals nykläckta tuppkycklingar i Sverige direkt och fler än 420 miljoner i hela EU. Det finns idag ingen färdig metod för könssortering redan av äggen, även om forskning pågår.

2. HÅLLA HÖNOR I BUR
Den röda djungelhönan, som är hönsens vilda ursprung, har ett revir som är ungefär ett halvt hektar stort och ägnar större delen av sin vakna tid åt att söka föda. Höns som hålls i bur har ungefär ytan av ett A4-papper var att vistas på och miljön i buren är såklart långt ifrån hur den röda djungelhönan lever i det vilda. Frigående höns har helt andra möjligheter att krafsa i marken, flaxa med vingarna och röra sig över större ytor, även om miljön absolut inte är optimal heller i de frigående systemen.

3. BRIST PÅ SYSSELSÄTTNING
Höns är utpräglade allätare och det ligger därför i deras natur att ständigt leta efter föda. Det här behovet har inte förändrats hos dagens tamhöns, som trots att de får alla näringsämnen de behöver via fodret har ett starkt behov av att få picka och sprätta för att må bra.

Genom att ge hönsen tillgång till ett uteområde och grovfoder får de bättre möjligheter att bete sig naturligt och leta föda, vilket kan minska risken för beteendestörningar, som fjäderplockning.

4. FJÄDERPLOCKNING OCH NÄBBTRIMNING 
Höns är nyfikna och aktiva djur och det ligger i deras natur att ständigt undersöka sin omgivning på jakt efter föda. Om hönsen inte får utlopp för det här beteendet kan det hända att de istället börjar plocka fjädrar eller hacka på varandra, detta kallas för fjäderplockning och kannibalism. Fjäderplockning gör ont, hönan får en mycket sämre fjäderdräkt och kannibalism kan leda till att hönan dör.

Även andra faktorer så som genetik, foder och miljöfaktorer kan inverka på fjäderplockning. För att undvika att hönsen hackar på varandra så klipper man i vissa länder av en bit från deras näbb, så kallad näbbtrimning. Ingreppet gör ont och kan leda till kronisk smärta och gör att hönsen får svårare att äta. Även om näbbtrimning till viss del förebygger fjäderplockning, så finns frustrationen som ligger bakom beteendet fortfarande kvar hos hönsen och det är därför ingen lösning på problemet.

5. INSAMLING & TRANSPORT
En transport innehåller flera olika moment, som lastning, transport och avlastning. Alla dessa procedurer orsakar stress för djuren. Långt ifrån alla kycklingslakterier slaktar värphöns, därför måste värphöns ofta transporteras längre sträckor jämfört med slaktkycklingarna.

Höns, framför allt de som suttit i burar, kan ha svaga skelett och riskerar benbrott under transporten. De har också ofta dålig fjäderdräkt och kan därför vara känsliga för kyla. Det finns även risk för att hönorna inte hanteras varsamt på grund av att de inte har lika stort ekonomiskt värde. Optimalt bör transporten vara så kort som möjligt, allra helst obefintlig.

Hönsnamn: När blir kycklingen en höna?

En hona heter höna.
En hane tituleras tupp.
Ungen kallas kyckling.

En kyckling av honkön = unghöna.
En kyckling av hankön = tuppkyckling eller ungtupp.

Det finns några olika hållpunkter för när en unghöna övergår till att kallas höna och en ungtupp blir tupp. Vissa hävdar att det sker när unghönan lagt sitt första ägg. Andra anser att det sker när de fyllt ett år. En del går efter när bröstbenet som de första månaderna är mjukt och broskfyllt stelnat.
Jordbruksverket definierar höns av värpras som är yngre än 20 veckor och som ännu inte börjat värpa som unghöns. Värphöns är enligt Jordbruksverket över 20 veckor och producerar ägg.