Nötkreatur härstammar från uroxen. Därifrån har de fått sina naturliga beteenden, sina behov att beta, äta mycket och ofta, idissla och ströva på stora områden. Kor har, liksom många däggdjur, en stark modersinstinkt och knyter direkt an till sin nyfödda kalv genom att slicka den och ge den di. Trots att nötkreaturen har levt med människan i cirka 10 000 år har de här beteendena inte försvunnit, utan de är fortfarande viktiga för dem. I dag används nötkreatur av människan för att producera mjölk och slaktas för att bli kött.
För att kunna få mjölk från en ko krävs att hon får en kalv, så att mjölkproduktionen kommer i gång. Kalven tas sedan från sin mamma. Är det en kvigkalv föds den upp för att bli en mjölkko och är det en tjurkalv föds den upp för att slaktas och bli kött. Produktionen av mjölk och nötkött hör alltså tätt ihop. När en mjölkko är cirka fem år slaktas hon, då har hon fått två eller tre kalvar. Ett nötkreatur som föds upp enbart för att slaktas blir ca två år. Om djuren hade fått leva tills de fått avlivas av åldersskäl hade de kunnat bli över 20 år gamla.
Nötkreatur är idisslare och har ett komplicerat matsmältningssystem. Djuren äter gräs som de river av med sin långa tunga. De tuggar i sig fodret slarvigt första gången, och i de första två magarna, våmmen och nätmagen, blandas det med foder som de ätit tidigare och omvandlas till en lös gröt. Stora foderbitar stöts upp igen och tuggas en gång till. När djuren ligger ner kan du se dem rapa och tugga om igen, det kallas att idissla. Det är mycket viktigt för nötkreatur att alltid ha tillgång till grovfoder, alltså gräs, hö eller ensilage. Utan denna typ av foder fungerar inte djurens magar.
Så hålls nötkreatur
Nötkreatur hålls antingen i boxar, i lösdrift eller uppbundna i båsladugårdar. Lösdrift innebär att djuren kan röra sig fritt inne i stallet. Det finns även besättningar som går på lösdrift utomhus året runt, då ska de ha fri tillgång till ligghall eller annat utrymme inomhus.
Djuren kan hållas på ströbädd. Då har de mjukt underlag att ligga på. Det krävs av djurskötaren att ströbädden hålls ren och att det fylls på med nytt strö regelbundet. Nötkreatur gödslar och urinerar där de står för tillfället och underhålls inte ströbädden blir djuren smutsiga. Djur som endast går på ströbädd slipar inte ner sina klövar naturligt, utan behöver klövverkas (slipa ner klövarna) med jämna mellanrum för att inte få ledproblem och svårt att gå.
Det finns även lösdrifter med liggbås, som kan vara klädda med gummimadrasser eller gummimattor. Då ligger djuren mjukt och de urinerar och gödslar inte på sina liggplatser.
Djuren kan också hållas i boxar med gödseldränerande golv, spaltgolv. Detta golv har smala mellanrum som gör att gödsel kan pressas igenom när djuren trampar ner det. Golvet är till för att förbättra hygienen och gör att djurhållaren behöver mocka mindre. Spaltgolven kan vara av trä, betong eller gummibeklädda. Spaltgolvet fungerar inte om det hålls för få djur i boxarna. Då blir i stället gödseln kvar och djuren blir smutsiga.
Djurskyddet Sverige vill att det införs en djurvälfärdsmärkning
Om man vill köpa kött ska det vara möjligt att välja kött från djur som har behandlats väl. För konsumenterna är det svårt eller rent av omöjligt att veta hur djuren har haft det, även när man väljer svenskt kött. Vissa nötkreatur hålls uppbundna stora delar av sina liv. Tjurarna omfattas inte av beteskravet och hålls oftast inomhus hela sina liv och vissa djur hålls på spaltgolv trots att det är bevisat att det inte är i linje med bra djurvälfärd.
Djurskyddet Sverige vill att det införs en märkning för nötkreatur där det framgår hur djuren har fötts upp, om djuren har haft tillgång till en liggplats med helt golv och att de inte varit uppbundna samt om de fått gå på bete och i vilken omfattning.