Bedömningar

• Generellt och uppfödning

  Artspecifikt regelverk

  För godkänt: Det finns ett artspecifikt regelverk för lax, snarare än ett generellt för fisk.

  Alla fiskarter är olika och har därmed helt olika behov för att må bra. Trots detta så är det vanligt med generella lagstiftningar och regelverk som gäller för fisk snarare än för respektive art. Detta skiljer sig helt emot läget för andra djurslag. Det anses som självklart att en gris och en ko inte har samma behov trots att de båda är däggdjur, medan fiskar oftast bakas ihop i ett och samma regelverk. En lax har helt andra behov än till exempel en varmvattenlevande art som tilapia. Laxar är ett enormt vanligt produktionsdjur och förtjänar en högre status och att tas på allvar på samma sätt som alla andra djurslag. Därför är det nödvändigt med artspecifika regelverk.

  ASC: Har specifikt regelverk för lax.
  KRAV: Artspecifikt regelverk för lax saknas, men vissa artspecifika regler gällande t.ex. täthet.
  Norge: Har inget artspecifikt regelverk, men vissa artspecifika regler gällande t.ex. täthet.
  Sverige: Artspecifikt regelverk för lax saknas.

  Triploida djur

  För godkänt: Triploida djur är inte tillåtet

  Då lax oftast föds upp i havet finns det alltid en risk att de rymmer, vilket kan innebära att de parar sig med vilda laxar. Det här vill man på alla sätt förhindra då det kan ändra genetiken hos den vilda populationen vilket kan vara negativt för den. Ett sätt att göra laxen steril är att triploidisera den, vilket innebär att man gör så att laxen får tre kromosomer istället för två. Tyvärr blir inte laxen bara steril, utan välfärden påverkas också. Till exempel kan triploid lax lättare drabbas av ögonproblem, skelettförändringar, infektioner, högre dödlighet och lägre vikt. I vissa studier har det föreslagits att de har en högre känslighet för stress.

  ASC: Triploida djur är tillåtet enligt ASC. ASC-märkt lax från Norge får godkänt då norsk lagstiftning gäller.
  KRAV: Triploida djur är ej tillåtet.
  Norge: I grunden ej tillåtet, men det har förekommit undantag. Dessa har dock stoppats.
  Sverige: Det saknas bestämmelser kring triploida fiskar.

  Smoltifiering

  För godkänt: Fiskarna får inte flyttas till havsvatten innan det är säkerställt att de är redo för detta. Detta görs genom att ett mindre stickprov av fiskarna testas med hjälp av visuell bedömning och diagnostiskt test. Saltvattentester är inte tillåtna.

  Laxarna har en väldigt speciell livscykel. De föds i sötvatten och först när de är 1-2 år gamla flyttar de ut i havet. För att de ska kunna göra det krävs att de genomgår något som heter smoltifiering, vilket innebär att de förändrar sig både fysiologiskt och beteendemässigt för att kunna leva i saltvatten. När de är klara med processen simmar de ut till havet, vilket är en mycket lång resa. Det traditionella sättet att föda upp laxar för matproduktion är att yngel hålls i sötvatten i kar inomhus och först när de genomgått smoltifiering flyttas de ut till havs. Det är mycket viktigt att laxarna inte flyttas till ut till havet innan de är klara för det, både fysiologiskt och beteendemässigt, men de får inte heller flyttas för sent. Det har visat sig att dödligheten hos lax i Norge är speciellt hög direkt efter att smolten sätts ut i havet, vilket delvis kan bero på att de inte är fysiologiskt redo för ett liv i havet.
  Det finns olika sätt att se så att smolten är redo för att flytta ut till havet. De förändras utseendemässigt vilket är viktigt att ta hänsyn till, men är inte alltid tillräckligt då det är beroende av att personen som gör bedömningen tolkar utseendet korrekt. Det finns även några olika diagnostiska test, varav ett par innebär att fiskarna sätts ner i saltvatten och därefter kontrolleras olika blodparametrar och/eller överlevnad. Detta innebär stress och lidande.

  ASC: Inga regler utöver nationell lagstiftning. Dock krävs en hälsoplan utarbetad tillsammans med en veterinär. Smoltifieringen kan tas upp i denna.
  KRAV: Inga regler utöver nationell lagstiftning.
  Norge: Tillräcklig smoltifiering ska dokumenteras genom tester om sådana finns. Saltvattentester förekommer.
  Sverige: De enda reglerna som finns kring smoltifiering gäller uppfödning av lax för utplantering. Då ska produktionen planeras så att smoltifieringen sammanfaller med säsongsmässiga utplanteringsmetoder.

  Tillsyn

  För godkänt: Tillsyn ska ske minst en gång per dag. Vid tillsynen måste det vara möjligt att se fiskarna, vilket kan göras med till exempel kameror.

  För alla landlevande arter som hålls för livsmedelsproduktion så anses det som absolut grundläggande att utföra tillsyn av djuren minst en gång per dag. I Sverige gäller till exempel djurskyddslagen på individnivå, vilket innebär att man vid en tillsyn måste kunna se alla individer. Detta är såklart svårt vid uppfödning av fisk då de befinner sig under vattnet och hålls tätt. Att se djuren är absolut nödvändigt för att kunna avgöra om de mår bra, hur de beter sig och för att kunna vidta åtgärder i tid. Vi anser att daglig tillsyn där man faktiskt kan se djuren måste anses vara grundläggande för en acceptabel djurhållning.

  ASC: Inga extra regler utöver nationell lagstiftning.*
  KRAV: Inga extra regler utöver nationell lagstiftning.
  Norge: Minst en gång per dag om vädret tillåter. Inga krav på undervattentillsyn, dock har många producenter undervattenskameror.
  Sverige: Minst en gång per dag, undantag får göras i extensiva odlingar. Inga krav på undervattenstillsyn.

• Inhysning

  Täthet

  För godkänt: Max 10 kg/m3

  Täthet beskriver hur många fiskar som får finnas per kubikmeter vatten och brukar räknas som kg fisk per kubikmeter. Att ha tillräckligt med plats är viktigt för alla djurs naturliga beteenden, till exempel för att kunna röra sig, fly och undvika aggressiva interaktioner.
  Utrymme anses vara mycket viktigt för laxars välfärd, men det finns idag inte tillräckligt bra studier på exakt vilken täthet som kan antas ge en god djurvälfärd. För fiskar är inte bara ytan, utan också djupet viktigt. De förflyttar sig vertikalt för att till exempel undvika starkt solljus, höga eller låga temperaturer eller rovdjur. Eftersom till exempel temperaturen i havet kan variera mycket på olika djup och att laxarna föredrar en viss temperatur, innebär detta att tätheten kan bli mycket hög i delar av kassen, inhägnaden där laxarna hålls, då många fiskar söker sig dit. Detta kan leda till syrebrist, sjukdomar och skador. Det här innebär att det är svårt att avgöra exakt vilken täthet som är optimal då det beror så mycket på andra parametrar, men det är viktigt att veta till att tätheten kan bli mycket högre i delar av kassen jämfört med medelvärdet. Man har kunnat visa att laxar som hålls vid en högre täthet (18-27 kg/m3) har svårare att få plats att välja den temperatur de önskar jämfört med om de hålls mindre tätt (7-11 kg/m3). Vi har valt att lägga vårt kriterium på det ekologiska regelverkets nivå.

  ASC: Inga regler utöver nationell lagstiftning.*
  KRAV: 10 kg per kubikmeter.
  Norge: 25 kg per kubikmeter.
  Sverige: Det finns inga detaljerade regler kring täthet, utan den ska anpassas till arten och inte orsaka hälso- eller beteendestörningar.

  Vattenkvalitet

  För godkänt: Temperatur och syre mäts dagligen.

  Vattenkvaliteten är helt avgörande för hur laxarna mår. Det finns många olika vattenparametrar som är viktiga för laxarnas välfärd, men en av de mest avgörande är syre. Innehåller inte vattnet tillräckligt med syre blir fiskarna stressade och det leder till problem med hälsan, ökad dödlighet, minskad aptit och minskad tillväxt. Även en liten minskning av syrehalten kan ge problem för djuren. Syrehalten påverkas till exempel av täthet och fiskarnas beteende, om de simmar tätt tillsammans och håller sig i samma del av kassen så kan det leda till mindre syre, som alltså kan påverka fiskarnas välfärd. En av anledningarna att laxar väljer att hålla sig i en viss del av inhägnaden är om ytvattnet är varmt. Temperatur är, tillsammans med syre, en viktig parameter. Laxen verkar föredra temperaturer runt ca 17 grader och undviker gärna kallt och varmt vatten. De klarar kortare perioder med både kallare och varmare vatten så länge de har tillräckligt med syre. Det är dock viktigt att hålla koll på både temperatur och syre då det är avgörande för hur fiskarna mår och för att se om det behöver vidtas åtgärder. Detta bör mätas på flera platser i kassen, då det kan skilja sig mycket.

  ASC: Temperatur, syre och salinitet ska mätas minst dagligen.
  KRAV: Inget krav på att mäta temperatur och syre dagligen.
  Norge: Ska mätas systematiskt, inget krav på att mäta temperatur och syre dagligen.
  Sverige: Ska mätas så ofta det behövs, inget krav på att mäta temperatur och syre dagligen.

• Foder

  Utfodring

  För godkänt: Laxen ska utfodras dagligen (förutom när fasta kan motiveras utifrån djurvälfärdsskäl). Varje kasse ska observeras vid utfodringen minst en gång per dag.

  Laxar är karnivorer, vilket innebär att de äter animalisk föda. Att få för lite foder gör att de blir hungriga och kan leda till aggression, medan för mycket mat kan leda till dålig vattenkvalitet. Laxarnas aptit kan variera en del beroende på till exempel ålder, säsong och temperatur. Att observera fiskarna vid utfodring kan ge viktiga ledtrådar kring hur de mår och detta bör därför göras minst en gång dagligen.

  Det allra största problemet gällande utfodring av lax är att det krävs enorma mängder fisk i fodret för att kunna föda upp dem, vilket inte är hållbart. En stor del av fisken som laxen äter är vildfångad vilket leder till utfiskning av haven och är även ett välfärdsproblem då den vilda fisken fångas och dödas på oacceptabla sätt. Det uppskattas att ca 0,5-1 triljoner fiskar används till utfodring av lantbruksdjur, framför allt fiskar, grisar och fjäderfä. Uppskattningsvis skulle 90% av fisken som används för att utfodra andra fiskar med istället kunna användas som mat till människor. Detta innebär ett indirekt, men enormt, välfärdsproblem. Det görs försök att gå ifrån att använda så mycket viltfångad fisk, men det är fortfarande ett stort problem. Inom andra djurhållningar i Sverige har man gått ifrån användning av fiskmjöl på grund av den negativa miljöbelastningen, detta gäller till exempel Svensk Fågel. I denna guide har vi hittills valt att endast fokusera på välfärden hos den art som föds upp och denna problematik avspeglas därför inte i något kriterium, men vi kommer att se över detta för de djurslag det gäller.

  ASC: Har inget specifikt regelverk gällande daglig utfodring samt observation. Däremot har ASC regler kring till exempel mängden fiskmjöl från vilda fiskar.*
  KRAV: Har inga regler gällande daglig utfodring samt observation. Däremot har KRAV regler kring fiskmjölets ursprung och fiskmjöl från uppfödd fisk ska prioriteras före den från vildfångad.
  Norge: Fisk ska normalt sett utfodras dagligen.
  Sverige: Fodrets innehåll och utfodringsintervaller ska anpassas till t.ex. fiskarten och foderåtgången ska kunna mätas.

  Fasta

  För godkänt: Fasta innan slakt är tillåtet max 72 timmar.

  För att laxarna ska ha så lite maginnehåll som möjligt vid slakt är det vanligt att de fastas före slakt. Det är främst på grund av livsmedelssäkerhet som magtarmkanalen bör vara tömd vid slakt. Det gör också att de minskar sin aktivitetsnivå och hur mycket syre de konsumerar samt hur mycket koldioxid och ammoniak som produceras under transporten. För lite syre och för mycket koldioxid och ammoniak under transporten är förödande för fiskarna. Att inte få mat är dock stressande, speciellt för djur som är vana att få foder regelbundet. Det här har visats med hjälp av att till exempel mäta kortisol. Man brukar säga att laxens magtarmsystem är tomt efter tre dygns fasta, men det är temperaturberoende. Ju kallare vatten, desto längre tid tar det för mag-tarmkanalen att tömmas. En studie har visat att det kan ta upp till 7 dagar vid kalla temperaturer (4-5 grader).

  ASC: Inget specifikt regelverk kring fasta utöver nationell lagstiftning.*
  KRAV: Inget specifikt regelverk kring fasta utöver nationell lagstiftning.
  Norge: Lagen kräver att fisk inte skall utfodras om det krävs utifrån välfärd, hygien eller kvalitet. Fastan ska vara så kort tid som möjligt.
  Sverige: Fasta ska ske så kort tid som möjligt. Utfodring bör upphöra 1-5 dagar före transport beroende på art, storlek och temperatur.

• Hälsa & hantering

  Hantering ur vatten

  För godkänt: All hantering där fisken måste tas ur vatten ska minimeras. Hela fiskens kropp ska stödjas och obedövad fisk får befinna sig i luften som längst 15 sekunder.

  All hantering är mycket stressande för laxar. Speciellt stressande är det såklart om fisken tas upp ifrån vattnet. Det här görs till exempel när man räknar laxlöss, vilket är ett krav från myndigheterna i Norge. När laxar tas ut ur vattnet utsöndrar de stresshormoner, kan få sämre immunförsvar, hudskador, blir mer utsatta för parasiter och sämre överlevnad.

  ASC: Inga krav utöver nationell lagstiftning.*
  KRAV: Hantering av vattenbruksdjur ska minimeras och ske med största försiktighet.
  Norge: Hantering ska vara skonsam, fisk ska i minsta möjliga grad tas ut ur vattnet. Inget krav på tidsaspekt.
  Sverige: Hantering ska begränsas och om möjligt ske i vatten. Tid ur vatten ska vara så kort som möjligt och hela fiskens kropp ska stödjas. Inget krav på tidsaspekt.

  Trängning

  För godkänt: Det är inte tillåtet att tränga ihop fiskarna till de två högsta nivåerna på intensitetsskalan. Syrenivån ska kontrolleras under trängningen.

  När laxarna ska hanteras eller flyttas så trängs de ofta ihop på en mycket liten yta. Detta är mycket stressande för fiskarna och kan resultera både i panik, flyktförsök, fysiska skador och olika fysiologiska förändringar som tyder på att de blir mycket stressande. Deras beteende kan påverkas i flera dagar efter en sådan händelse. Eventuell trängning bör självklart vara under så kort tid som möjligt, men det är ännu viktigare att den görs så varsamt som möjligt, att man tränger minst möjligt samt ser till att inte hålla fiskarna så pass tätt att de uppnår maximal stressrespons. Det har tagits fram en intensitetsskala där man graderar trängningen från ett till fem, där ett är fiskar som uppträder helt normalt och fem innebär att fiskarna visar kraftiga stressbeteenden.

  ASC: Inga detaljerade regler kring trängning, norsk lagstiftning gäller.*
  KRAV: Inga detaljerade regler kring trängning, norsk lagstiftning gäller.
  Norge: Vid trängning som varar mer än 30 minuter ska syrenivå kontrolleras. Enligt mattilsynets handbok så är de två allvarligaste stegen på intensitetsskalan inte acceptabla och trängningen bör övervakas med undervattenskamera.
  Sverige: Trängning ska ske så kort tid som möjligt, syrenivå ska kontrolleras under tiden. Om fisken visar tecken på kraftig stress ska åtgärder genast sättas in. Det saknas hänvisning till vad kraftig stress innebär.

  Antibiotika

  För godkänt: Antibiotika får inte användas i förebyggande syfte och endast efter utskrivning från veterinär.

  Antibiotika botar sjukdomar som orsakas av bakterier och är livsviktigt för både djur och människor. Antibiotikaresistens innebär att en bakterie blir resistent mot en viss antibiotika, vilket gör att det läkemedlet inte fungerar. Resistenta bakterier kan smitta mellan djur och människor. Det finns ett samband mellan ökad användning av antibiotika och ökad resistens. En intensiv djurhållning i en dålig miljö med många djur på liten yta leder till en högre antibiotikaanvändning. Det finns alltså ett mycket tydligt förhållande mellan en bra djurmiljö och låg användning av antibiotika. Sverige är tillsammans med Norge och Island de länder som använder minst antibiotika till djur i Europa, medan Spanien, Italien och Cypern använder mest. Norge är fortfarande klart bäst i Europa och antibiotikaförbrukningen inom laxnäringen är låg, även om sjukdomsutvecklingen hos laxarna är något oroväckande och behöver följas upp.

  ASC: Norsk ASC-märkt lax uppfyller kriteriet.
  KRAV: Norsk KRAV-märkt lax uppfyller kriteriet.
  Norge: Norsk djurproduktion har den lägsta antibiotikaanvändningen i Europa och uppfyller kriteriet.
  Sverige: Sverige har den lägsta antibiotikaanvändningen i EU och uppfyller kriteriet.

  Förebyggande åtgärder och behandling laxlus

  För godkänt: Angrepp av laxlus ska förebyggas eller behandlas innan det leder till ett problem för den uppfödda eller vilda fisken. Åtgärderna får inte orsaka smärta, stress eller ohälsa varken för lax eller putsarfiskar.

  Förekomsten av parasiten laxlus är en av de största välfärdsutmaningarna i laxproduktionen. Laxlusen är ett litet kräftdjur som lever naturligt i havet på det norra halvklotet. Laxlusen äter hud, slem och blod från fisken och om det blir för många av parasiten så kan det leda till skador, sår och blodbrist. Eftersom uppfödning av lax innebär att väldigt många individer hålls på liten yta, så kan det bli många parasiter. Luslarverna kan sen smitta mellan uppfödd fisk och vild fisk, vilket kan leda till en stor spridning till den vilda populationen. Av den anledningen så finns det i Norge en tydlig gräns på hur många löss som är tillåtna per fisk och nivåerna rapporteras till myndigheterna. Nivåerna av laxlus måste alltså hållas under kontroll och det görs med både förebyggande åtgärder och avlusning.
  I Norge är den vanligaste förebyggande metoden att sätta in putsarfiskar tillsammans med laxarna. Putsarfiskar är fiskar av arter som kan äta parasiter och därmed kan fungera förebyggande. De som används är både uppfödda och vildfångade. I Norge sattes mer än 40 miljoner putsarfiskar ut i havet år 2021. Välfärden hos de här fiskarna är oacceptabel. De har en extremt hög dödlighet, stora problem vid hantering och sjukdomar. Behandlingen av putsarfiskarna kan inte anses vara i enlighet med djurskyddslagstiftningen.

  Det finns även olika behandlingsmetoder för avlusning och dessa innebär olika problem. Traditionellt har läkemedel varit den vanligaste metoden, men lusen har blivit resistent mot de vanligaste läkemedlen. Andra metoder är mekanisk behandling av fisken eller behandling med varmt vatten. Något som är mycket plågsamt för fisken och leder till skador och ökad dödlighet. Skador efter avlusning anses vara den främsta orsaken till dålig djurvälfärd. Idag saknas behandlingsmetoder som både är effektiva och djurvänliga.

  ASC: ASC har strikta regler för att övervaka mängden av laxlus hos både den tama och vilda populationen, men tillåter till exempel även putsarfiskar.
  KRAV: För biologisk bekämpning av ektoparasiter ska putsarfiskar samt sötvatten, havsvatten och natriumkloridlösningar helst användas. Parasitbehandling får, utöver de obligatoriska bekämpningsprogram som medlemsstaterna ansvarar för, ske högst två gånger per år.
  Norge: I Norge används både putsarfiskar, medicinsk, mekanisk och termisk avlusning vilket leder till stora välfärdsproblem.
  Sverige: Sverige saknar helt lagstiftning kring laxlus. Dock varken finns eller planeras det för någon havsbaserad produktion av atlantlax vilket gör att det inte finns något problem med parasiten.

• Transport & slakt

  Vattenkvalitet vid transport

  För godkänt: Vattenkvaliteten (minst syre, koldioxid och temperatur) ska mätas under transporten och det ska finnas detaljerade tröskelvärden för när åtgärder måste vidtas.

  All transport av djur riskerar att stressa djuren, detta gäller självklart även för fiskar. Transport av lax sker framför allt vid två tillfällen i laxarnas liv, först när de som små transporteras ut till havet och när de som fullvuxna transporteras till slakt. Transporten sker framför allt med bil eller båt. Transport för fiskar innebär att de kan hållas väldigt tätt, utsätts för olika typer av stressande hantering när de lastas på och av transporten, vibrationer, oljud och risk för dålig vattenkvalitet. Det är speciellt viktigt att övervaka vattenkvaliteten under transporten eftersom den varierar med till exempel täthet, transporttid och transportsätt.

  ASC: Inga regler kring transport. Då norsk lagstiftning gäller får ASC-märkt lax från Norge godkänt.
  KRAV: Fiskar ska transporteras i rent vatten som uppfyller fiskens behov av temperatur och syre. Då norsk lagstiftning gäller får KRAV-märkt lax från Norge godkänt.
  Norge: Vattenkvaliteten ska övervakas. Koldioxid och ammoniak ska hållas lågt. Vid transporter över två timmar ska syre, salinitet samt pH och/eller koldioxid mätas. Vid behov ska syre kunna tillsättas.
  Sverige: Syresättning ska ske kontinuerligt och kunna mätas med syrgaselektrod eller liknande om transporttiden överstiger två timmar. Vid transporter som varar längre än åtta timmar ska det finnas en anordning för urluftning av koldioxid.

  Bedövning

  För godkänt: Fiskarna bedövas med en metod som är omedelbar och smärtfri. Medvetandet får inte riskera att återkomma innan fisken har dött. Detta ska ha bevisats vetenskapligt med hjälp av fysiologiska mätningar av hjärnaktivitet.

  Det är ganska vanligt runt om i världen att fiskar inte bedövas vid slakt och att de dör en mycket långsam och plågsam död, till exempel genom kvävning. När laxar dödas vid slakt så görs det med hjälp av avblodning. Med den metoden tar det lång tid innan de dör, upp till 7 minuter. Som för alla andra djur, ska därför laxarna bedövas innan så att de är medvetslösa vid själva avblodningen. Problemet är att det är ganska svårt att avgöra om fiskar är vid medvetande eller inte genom att titta på dem, de kan bli förlamade men ändå vara vid medvetande. Istället bör man bevisa vilken bedövningsmetod som fungerar genom att mäta hjärnvågor. I Norge bedövas laxar med slag och/eller el. Tyvärr saknas det säkra studier på att detta är helt säkra sätt för alla storlekar av laxar. Det saknas också tillräckligt bra studier på vilka parametrar (till exempel slagstyrkan eller styrkan på elen) som ska användas.

  Vad gäller bedövning med el finns det en relativt stor risk att laxen återfår medvetandet innan den hinner dö av avblodningen. En korrekt slagbedövning innebär att laxen både förlorar medvetandet och dör samtidigt, men ett felaktigt slag gör att den inte förlorar medvetandet. Utöver det så behöver bedövningsutrustningen kunna kontrolleras ute på fiskslakterierna, inte bara i laboratoriemiljö som görs idag. Det här innebär att det idag inte finns någon tillräckligt utvärderad metod för att bedöva lax och deras välfärd vid slakt kan inte garanteras.

  SLUs vetenskapliga råd för djurskydd har uttalat att elbedövning inte kan rekommenderas som ensam bedövningsmetod, men eventuellt så kan elektrisk och/eller slagbedövning efter ytterligare utveckling kunna bli djurskyddsmässigt godtagbart.

  ASC: Inga specifika regler för bedövning och slakt.*
  KRAV: Slakttekniken ska vara sådan att fisken omedelbart blir medvetslös och okänslig för smärta, men inga mer specifika regler.
  Norge: Enligt lagstiftningen ska fiskar bedövas före slakt och ska fortsätta vara bedövade tills fisken dör och metoden får inte påföra onödig stress eller smärta. Koldioxidbedövning är förbjudet. I praktiken används ofta slag eller el. Elbedövning kan inte godkännas förrän det är bevisat att alla fiskar är helt medvetslösa tills de är döda.
  Sverige: Enligt lagstiftningen ska alla djur, inklusive fiskar, i Sverige bedövas effektivt före slakt. I praktiken används dock ofta koldioxidbedövning för de laxarter som hålls i Sverige, vilket är en mycket utdragen och plågsam bedövningsmetod som inte uppfyller djurskyddslagen.

• *

  *ASC genomför just nu en uppdatering av sin standard, vilket kommer att leda till flera nya indikatorer, speciellt inriktade på hälsa och välfärd. Detta är ett av de kriterium som just nu ses över av ASC och kan komma att ändras. Djurschysst bedömer innevarande regelverk, men kommer att uppdateras när ASC är klara med sin uppdatering 2024.

• Bedömningar & referenser

  Vi har konsulterat flera framstående experter inom djurskydd för granskning av våra kriterier för lax.

  De har gett värdefulla synpunkter. För de slutgiltiga bedömningarna ansvarar dock endast konsumentguiden Handla djurschysst, som utifrån Djurskyddet Sveriges principprogram och efter att inhämtat expertgruppens tankar självständigt bedömt regelverkens villkor.

  Ett urval av referenserna gällande lax

• Reflektioner & övervägande

  I arbetet med denna guide har vi av nödvändighet varit tvungna att dra vissa gränser. En är att vi utgår från regelverkets miniminivå. Vi vet att det finns leverantörer och livsmedelskedjor som ställer högre krav utöver vad regelverket som styr märkningen anger. Det finns också lantbrukare som håller sina djur på ett sätt som går över lagens miniminivå utan att det syns på förpackningen. Vi kan inte bedöma varje enskilt varumärke utan uppmanar alla konsumenter att själv fråga butiken, leverantören eller lantbrukaren om enskilda produkter. Vi tipsar om några frågor nedan.

  För Norge och Sverige utgår vi från respektive lands miniminivå på lagstiftningen. I Sverige förekommer idag ingen produktion av atlantlax för konsumtion, vi har dock valt att ta med svensk lagstiftning i vår bedömning då det finns stora ambitioner att öka svensk vattenbruksproduktion och svensk lagstiftning kring fiskuppfödning har stor förbättringspotential. För KRAV och ASC har vi bedömt reglerna som gäller för norskproducerad lax.

  Atlantlax genomgår olika utvecklingsstadier och hålls på olika sätt beroende på stadie. Det finns också produktion där laxarna hålls inomhus (så kallad RAS-produktion) under hela sitt liv, detta är dock mycket ovanligt i Norge. Vi har därför valt att endast bedöma produktionen i havsfasen.

  I de fall där märkningar har slagit fast framtida datum för när nya högre djurskyddsregler ska införas kommer vi att uppdatera våra bedömningar när reglerna är införda. Guiden uppdateras en gång/år, så en viss eftersläpning kan finnas.